En mindre panik bröt ut alldeles nyss !

En propp gick, och ingenting i varken sovrummet eller vardagsrummet fungerade.

Hade inte varit någon större fara om Micke hade varit hemma, eller att jag visste hur det här med proppskåp fungerar..

Med kroppen full av hormoner, och gråten i halsen så kände jag att det bara var att ta tag i det hela. Vad skulle jag annars sysselsätta mig med tills Micke kommer hem om flera timmar ?
Jag klättrade upp på stegen och stod en stund och bara stirrade på skåpet. Beslöt mig för att köra med uteslutningsmetoden, dvs att jag bytte en propp i taget, och när lamporna i vardagsrummet tändes så visste jag ju vilken som var trasig och kunde ersätta den med en ny =o)

Tror att det är nyttigt för mig att vara själv ibland och behöva göra saker själv ;o) Jag är kanske bortskämd med att få allting gjort annars !



Kom den fiffiga idéen nu att märka upp vilken propp som tillhör vilket rum, det borde ju underlätta till nästa gång ;o)