Jag är den som alltid tror gott om alla !
Får jag höra någonting negativt så försöker jag att skapa mig en egen uppfattning. Jag försöker ge alla en ärlig chans =o)

Nyss stod jag vid köksfönstret och vattnade blommorna. När jag tittade upp så såg jag en medelåldersman som stod och visslade och vinkade till något fönster över oss. Plötsligt får han syn på mig och börjar peka mot porten. Jag öppnar köksfönstret och han förklarar att han ska hämta sin dotter hos sin kompis, men att han inte har portkoden. Och utan att tveka lämnar jag ut den till honom.
När jag sedan stängt fönstret börjar tankarna fara runt i mitt lilla huvud. Gjorde jag rätt nu ?
Hur ska jag kunna veta om hans dotter är hos en kompis våningen över ? Eller att han överhuvudtaget har en dotter ?
Jag skakar av mig alla frågetecken och försöker intala mig själv att jag precis gjort en god gärning !


Men blir ju helt nojig över allt man hör, läser och ser i dagens samhälle. Kan man egentligen lita på någon ?


//"En grubblande gravid"